Vid något tillfälle uttryckte jag att jag mycket hellre skulle se den moderata riksdagsledamoten Maria Abrahamsson som justitieminister än den nuvarande. Abrahamssons motion om att barnpornografilagstiftningen borde ”skilja på mangabarn och barn av kött och blod” stärker mig i min övertygelse.
“För att klargöra rättsläget faller det nu på lagstiftaren att strama upp barnpornografilagstiftningen så att den generellt undantar tecknade bilder och en gång för alla göra klart att tecknade barn inte omfattas av barnpornografilagen. Det är särskilt angeläget med ett sådant klargörande beträffande teckningar som har tillkommit utan att barn över huvud taget har utnyttjats som modeller.
Teckningar på fiktiva barn i pornografiska sammanhang kan inte vara en kränkning av alla livs levande verkliga barn som dagens lagstiftning avser att skydda.”
Medan Abrahamsson ser till vad som är lagens syfte, att skydda barn, påstår Beatrice Ask att konsumtion av barnpornografi är konsumtion av övergrepp på barn. Det kanske fungerade att ljuga på det viset innan fallet Simon Lundström för då var det många som inte kände till att lagstiftningen även kriminaliserar ”barnpornografiska” teckningar. I dag är denna inskränkning av yttrandefriheten allmänt känd och de allra flesta jag pratat med har svårt att ta till sig att den är på riktigt. Flera har varit upprörda då de upplever att man jämställer teckningar som skildrar övergrepp med dokumentation av verkliga sådana. De som upprörs av övergrepp på barn har nämligen inget intresse av att devalvera innebörden av övergrepp vilket dagens lagstiftning gör. Frågan är varför justitieministern och – förmodar jag – en majoritet av riksdagens ledamöter tycker att det är en bra idé.
Låt barn vara barn. Befria teckningarna.
Relaterat: FN:s barnrättskommitté vill förbjuda texter om sexuella övergrepp mot barn,
Läs även andra bloggares åsikter om Beatrice Ask, Maria Abramhamsson, barnpornografi, Simon Lundström, teckningar, befria teckningarna, yttrandefrihet
