Sverige får kritik av FN:s barnrättskommitté som vill skärpa barnpornografilagstiftningen och utvidga definitionen av barnpornografi ”så att också texter om övergrepp” blir förbjudna. Kan man förbjuda teckningar kan man förbjuda text. Det är måhända konsekvent i sin dumhet, men jag hade aldrig föresvävat mig att FN skulle vilja förbjuda innehav, publicering och utbyte av textmässig information.
Det är orimligt att reglera vad personer får teckna och skriva. Vad man föreslår är ytterligare en inskränkning av yttrandefriheten. Somliga menar att det är okej eftersom att det gäller barnpornografiska teckningar och texter och att det går att förbjuda sådant material utan att inskränka själva yttrandefriheten.
Antingen har man yttrandefrihet eller så har man det inte. Medan vissa applåderar att det är olagligt att i detta land att publicera ”barnpornografiska” teckningar ser jag det som det yttersta beviset för att våra folkvalda politiker saknar proportioner. Jag känner mig inte alls särskilt trygg i att de kommer att stanna vid skildringar av sexuella övergrepp, vilket redan är en inskränkning av yttrandefriheten och därmed allvarligt.
Ni får ursäkta, men jag har verkligen inget förtroende för politiker som ger uttryck för att de vill skydda barn genom att förbjuda teckningar. Jag har heller inte förtroende för politiker som kan acceptera inskränkningar av våra mänskliga fri- och rättigheter i tron att det ska gynna dem kortsiktigt. Politiker som använder barnpornografi som en förevändning för att förespråka och lagstifta om övervakning av vanliga medborgare ger jag heller inte mycket för.
Självfallet ska inte skildringar av krig, slaveri, köttindustrin, folkmord eller mänskliga anfallsvågor bestående av barn vara förbjudna. Så är heller inte fallet, det är just skildringar av sexuella övergrepp som borde vara förbjudna av någon anledning.
De som ger uttryck för att yttrandefriheten måste försvaras, inte bara i ord utan också i handling, men kan gå med på några inskränkningar på vissa områden, till exempel vad gäller barnpornografi, borde se den uppenbara risken med ”minimala” inskränkningar av det fria ordet. Varje förbud riskerar nämligen att bidra till en ökad acceptans för att man får bestämma vad människor får uttrycka. Det här klippet skildrar en ung judisk man som blir frihetsberövad med våld av soldater för att han kritiserar ockupationsmakten Israel. Israels regering som talar varmt om att Israel är Mellanösterns enda demokrati vill förmodligen inte att du ska titta på det.
De svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye har suttit fängslade i Etiopien i över tre månader för att regimen har satt i system att angripa det fria ordet och frihetsberöva journalister. Journalisten Dawit Isaak har suttit fängslad i 10 år. Det är enkelt att bli uppgiven och tänka att det inte gör till eller från om Sverige uppmanar regimer runt om i världen att frige frihetsberövade journalister. Förutom att aktivt arbeta för att fängslade journalister och politiska fångar ska friges måste man arbeta för att exportera yttrandefriheten och åsiktsfriheten och göra dessa friheter globala. Det kräver att Sverige har något att exportera.
En förutsättning för att Sverige ska ha någon trovärdighet på den internationella arenan när man uppmanar andra regimer att respektera Artikel 19 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna är att Sverige respekterar den, men också de två grundlagarna som har instiftats i fall att Artikel 19 skulle bli bortglömd.
Läs även andra bloggares åsikter om artikel 19, yttrandefrihet, åsiktsfrihet, pressfrihet, FN, barnpornogfrafi, Sverige
